Aldrig någonsin kunde jag tro när jag stod där på Clarion post hotel och dansade på nyår 14/15 att jag de året skulle bli mamma.

Att de omöjliga skulle bli möjligt. 

Aldrig någonsin kunde jag tro att jag skulle få vara med om ren tortyr - att förlora den viktigaste människan i en mammas liv. 

Vi skulle fira nyår tillsammans jag och Leona. Jag är inte mycket för nyår så jag hade sett fram emot att vara hemma med henne. I mina drömmar om nyår hoppades jag på jag skulle hinna vinna S hjärta. Det har jag hunnit. ..men utan älskade Leona. 

Allt jag ville ha var dom två och givetvis hans fina barn.  Vi skulle bli fem här på jorden-inte fyra. 

Det känns tungt att fira nyår imorgon utan Leona. Men samtidigt känns det fantastiskt att få fira den med min stora kärlek. Tack vare Honom står jag upp.  

Jag är honom evigt tacksam. Att öppna sina armar och hjärta för en nybliven änglamamma är inte många som skulle köra. Det krävs ett väldigt stort hjärta till det. 

Jag älskar er, ni är allt jag någonsin önskat mig.