Att vi låg på sjukhuset och att hon hade massa slangar runt sig. Att vi visste att hon skulle dö inom några timmar. I drömmen kom jag dock på mig själv att det bara var en dröm. Innan jag somnade hade jag läst bloggar som andra änglamammor skrivit så tror det var därför jag drömde det.

Samtidigt är väl det en del i bearbetningen just nu. Just nu tänker jag mycket på Leona och mig. Hur vi hade haft det. Hur vår vardag hade sett ut och hur hon hade blivit som person. Om hon hade blivit lik mig eller sin pappa.

Ja det är många tankar. Jag tillåter tankarna och älskar att drömma mig bort. Älskar att innan jag somnar, se mig och Leona framför mig. Att vi busar och möts i ett skratt. Det får mig att känna lycka. Mitt sätt att få "vara" med min dotter. För så är det. I drömmarna kan vi ses hur mycket vi bara vill.

 

Jag tänker också mycket på de änglaföräldrar som skaffat fler barn efter de mist sitt första. Jag vet inte om jag kan älska ett till barn så mycket som jag älskar Leona. Jag kände något oerhört speciellt för henne något jag inte tror kan upplevas igen. Jag är nöjd med att ha fått den vackraste lilla tjej som finns.