Ångesten över att inte ha ett levande barn.

Ångesten över att ingen på stan faktiskt ser att jag är mamma och har den vackraste lilla tjej som dotter.

Ångesten över att jag överlevde mitt eget barns död.

Ångest över att inte veta vart hon är och hur hon har det.

Ångest över att aldrig mer få pussa och krama den jag älskar mest.

Ångest över tanken på att skaffa fler barn bara för att Leona inte överlevde. Skulle hon levt hade jag antagligen inte varit så noga med fler barn eftersom graviditeten var så tuff.  

Jag sover dåligt utan medicin. En medicin som gör mig trött. Den lindrar inte ångesten utan den gör mig helt väck.