När jag vaknade på tisdagen och skulle resa mig ur sängen kände jag hur Leona åkte med i varje liten rörelse som jag gjorde.

Min bästis som var tre veckor före mig i sin graviditet kom hit. Jag låg i soffan och kände mig lite olusitig i kroppen men sa aldrig något.

Jag kände ingen rörelse i magen på hela dagen och smsade med henne. Men sen vid 18 tror jag att jag kände en spark. Idag förstår jag att det inte var någon spark, det var någotannat som rörde sig där inne.

 

Samma kväll smsade jag med min nuvarande pojkvän. Vi bestämde att han skulle göra Leona till ett fotbollsproffs. Men jag berättade aldrig om min oro. 

 

Onsdagen gick och jag kände att något var fel. Men jag skulle ju på UL dagen efter så jag bestämde mig för att avvakta. Jag var säkert bara orolig i onödan.