Förlossningsberättelse
Är man mamma och bloggare så är det många som kräver en förlossningsberättelse. Jag har inte hämtat min förlossningsjournal än men minns nog allt ändå.
på fredagkvällen 16/10 kollade jag,mamma och min syster på idol. I pausen vid resultatshowen bestämde vi för att gå och lägga oss då vi skulle vara på sjukhuset på lördag f.m. De skulle sätta igång mig då om inte förlossningen hade satt igång av sig självt.
När jag står där och borstar tänderna hör jag ett ljud som att någon smäller hål på en ballong. Precis som folk beskriver det.
VATTNET GICK! Oh my god, jag var ju absolut inte beredd på att redan föda barn. Ville inte ringa förlossningen men det gjorde vi ändå. Om värkarna satte igång så skulle vi åka in.
Sagt och gjort halvtolv på fredagnatt åkte vi in. Värkarna var regelbundna och jag andades igenom dem.
Väl inne på sjukhuset fick jag 5 ml ketogan. Då Leona var död så behövde de bara ta hänsyn till mig och lovade att jag absolut INTE ska ha ont.
Jag upplevde att smärtan inte försvann helt så bad om epidural som jag tänkt innan att absolut inte ta.
Men i detta läget skulle det inte vara värt att ha ont.
Så när de hade satt den så somnade jag medan BM sprang in och ut för att kolla om jag öppnade mig.
Fick sedan dropp för att öppna mig snabbare. Fortfarande hade jag inte ont så kunde sova endel.
Precis när de ska byta skift så börjar jag få krystvärkar. De gjorde inte ont alls, kändes precis som vid endometrios. Men det kändes läskigt på något sätt. Mitt i allt så var nattBM och BM som skulle förlösa mig tvungna att köra en genomgång om hur natten sett ut.
Så där låg jag med krystvärkar och en USK som satt bredvid mig.
Då inte krystvärkarna gjorde ont kunde jag prata med min BM och krysta försiktigt samtidigt- jag rörde inte en min så ingen förstod att jag tog i.
Så när Leona 07.55 kom ut stod ingen och tog emot henne för att de inte märkte att jag krystade.
15-10-17 kl. 07,55 blev jag mamma. Änglamamma till den finaste,vackraste och bästa lilla Leona.
Min dotter, MIN och ingenannans.
Vi hade Leona hos oss till 15 då vi åkte hem.
Jag har bara positiva känslor kring den dagen jag fick föda mitt eget barn. Något jag aldrig trodde skulle ske. Samtidigt så var smärtan av att hon inte levde helt brutal. Men just då glädjes jag mycket åt att fått bli just mamma! 
