Julen är den tid som jag såg fram mest emot när Leona skulle komma. Jag planerade ganska mycket kring det innan.  Hade kläder redo dessutom. 

Jag träffade mina föräldrar och bror på kyrkogården vid 12. Det var ledsamt och tungt för oss alla såklart.

Jag satte dit gravlyktan som var hennes julklapp ifrån mig. De andra hade med sig fina röda rosor.

Hemma hos mina föräldrar tände vi Leonas ljus så vi kände att hon var Välkommen och där. 

Det var väldigt jobbigt stundtals och jag förbjöd julmusik för att slippa tänka på att det var jul. 

Senare kom även min älskling och det kändes ju gött att ha honom vid min sida. 

Julen gick över förväntan men var givetvis ändå väldigt jobbig.

Det var inte såhär det skulle bli ju!